I årtionden har en stor del av de nationella lagarna bara varit en servil överföring av EU-direktiv, medan EU-domstolen utvidgar sitt imperium av rättspraxis och missbrukande tolkningar av fördragen. Hittills har varje medlemsland tack vare kvarvarande vetorätt fortfarande teoretiskt sett kunnat vägra att godkänna en politik som varit skadlig för det. Men sedan den ”medborgerliga” konferensen om Europas framtid, som organiserades 2022 på ett helt intransparent och pseudodemokratiskt sätt, har avskaffandet av denna rättighet planerats. I maj 2023 förklarade franska och tyska ledare, valda men inte mandatade för detta, att de vill reformera EU i denna riktning. I september 2023 presenterade fransk-tyska experter sin rapport. Den 22 november 2023 föreslog en resolution från Europaparlamentet att ändra fördragen för att generalisera regeln om kvalificerad majoritet på alla områden utan undantag och införa fler sanktioner mot trotsiga medlemsstater. Den 29 november röstade den franska nationalförsamlingen för en resolution som stöder ett fördragsutkast som avstår från vår suveränitet och uttryckligen föreskriver att de yttre gränserna, civilskyddet, utrikesfrågor, gemensam säkerhet, försvar, industri och utbildning ska bli ”delade befogenheter” inom Europeiska unionen, vilket innebär att staterna bara har kvarvarande befogenheter.

Antagandet av denna reform, som kommer att överföra till unionen de sista elementen av de grundläggande villkoren för att utöva nationell suveränitet, kommer att förverkliga drömmen för vissa om ett federalt Europa, styrt av en kommission som officiellt bär titeln ”Verkställande”, ledd av en ”President för Europeiska unionen”. Slutet på de nationella suveräniteterna, och därmed våra demokratier, är således tydligt planerat. Europas folk har länge känt denna expropriering. Det upplöser den nationella och folkliga suveräniteten. Det undergräver demokratin. Fransmännen motsatte sig till exempel 2005 ett första försök till federalisering som förseglade deras politiska och kulturella försvinnande, men deras tveksamheter sveptes bort av ledare som omfamnade ideologin om ”det öppna samhället”. Folkets dom ignorerades och kringgicks genom parlamentets ratificering av Lissabonfördraget, en enkel kopia av det fördrag som fransmännen hade avvisat. Det är fortsättningen på denna process som för närvarande pågår. Våra ledare förbereder sig för att fatta ett stort beslut som äventyrar våra länders öde, deras oberoende och deras själva existens som nationer. Genom att utnyttja den ångest som kriget orsakat, påskyndar de federaliseringen utan att någonsin nämna det och utan att de europeiska folken kan förstå omfattningen av deras expropriering.

Vad gäller oss avvisar vi denna utveckling. Vi tror att ett postdemokratiskt federalt system är i strid med Europas anda och den kollektiva föreställningen som skapar det gemensamma ur mångfalden av dess nationer och dess egen kultur. Den slutgiltiga separationen mellan folken och den europeiska maskinen kommer att avsluta de nationella ledarnas ansvarslöshet och multiplicera nationalistiska reaktioner, med risken att leda oss in i kaos. Oavsett vår vision om Europa och vår åsikt om reformen och de kommande utvidgningarna, måste vi kräva att ett så stort kvalitativt språng in i det okända hos ett överstatligt system, som undergräver folkens identitet, nationernas existens och de europeiska staternas erfarenhet, ska underkastas en folkomröstning.

Det är brådskande att öppna debatten om vad som förbereds. Valen i juni 2024 måste vara ett tillfälle att uttala sig med full kunskap om det pågående federaliseringsprojektet samt de planerade utvidgningarna. Undertecknarna av denna appell och de medborgare som ansluter sig ber kandidaterna på varje lista i Europavalet att tydligt ta ställning till dessa projekt och åta sig att underkasta dem en folkomröstning.